Den stora staden, film och träning

Det känns oerhört bra att glida runt på Stockholms gator. Äntligen, ha en fast punkt här uppe som jag kan komma och gå till bäst jag vill utan att behöva ta hänsyn till andra eller behöva fördjupa mig i logistik hela tiden för att kunna åka hit. Det känns inte ens jobbigt att pendla 100 mil i veckan med racerskodan. På tal om pendlingen med egen bil, ska denna, så fort flytten till innerstan är klar, upphöra eller minskas. Flyg passa väl bättre? På sin höjd skulle jag även kunna tänka mig att åka buss. Samtidigt som jag pendlar kan jag då ägna mig åt andra saker som jobb, läsa, sova, film eller musik.

Ibland kan jag inte hålla mig för skratt när jag tänker på hur jag agerar här uppe heller. Man skulle kunna spala in filmer om mig och Stockholm. Förslag på titlar är:

-Jimmy i Stockholmstrafiken del 1, 2, 3 och 4
-Jimmy åker tunnelbana åt fel håll del 1
-Jimmy åker tunnelbana, fast med fel linje del 1 och 2
-Jimmy fryser ihjäl i sommarjacka, fast det är vinter del 1 (Tomorrow never come)
-Jimmy hoppar på fel buss del 1
-Jimmy hoppar på rätt buss, men somnar och får ta en annan buss del 1
-Jimmy bränner för mycker pengar på kläder och nöjen del 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16 och 17. (Finns viss risk för ytterligare uppföljare på denna film)....

Som det märks borde jag kanske skita fullständigt i kollektivtrafiken då detta oftas går åt helvete. Men förutom detta känns det bra. Så sakterligen börjar jag hitta mer och mer samtidigt som jag känner att jag passar in som handen i den berömda handsken.

Träningen har börjat ordenkligt och förhoppningsvis kommer jag att hålla detta schema jag lagt upp. Mer och mer rutiner kommer skapas så fort några av de gamla kan raderas ur min hjärna. Till exempel huset jag har hyrt i Karlskrona. Så fort det är ute ur världen kan jag börja med mina vilande och väntande rutiner. Ska bli så skönt. Va ute där igår och flyttstädade och det var jävligt skönt att åka därifrån och veta att huset är helt tomt, rent och väntar på att nyckeln ska överlämnas till sin rätta ägare. Att bemästra sig själv är ganska ofta att bemästra sin största fiende... men skam den som ger sig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0